Vägen mot Linnéuniversitetet
2009-12-10 17:42 av Agneta BladhTal vid Högskolan i Kalmars avslutningsfest den 8 december 2009
Kära allesammans!
Först vill jag säga att det har varit enormt givande, spännande och roligt att leda Högskolan i Kalmar och att samarbeta med er. Inte minst för att här finns så engagerade medarbetare, som vill så mycket.
Strax innan jag började i februari 2004, hade Högskolestyrelsen tagit beslut om vision och strategi. Minns ni det? Det handlade inte enbart om de tre profilerna Hälsa och medicin, Liv och miljö och Kultur och ekonomi utan också om att bli universitet. Antingen skulle vi ta fram en universitetsansökan eller intensifiera samarbetet med de andra lärosätena i sydöstra Sverige.
Vad gjorde vi? Styrelsen ansåg att samarbetstanken i sydost var värd att pröva och medgav att universitetsansökan inte fick omedelbar prioritet. Efterhand beslöt styrelsen att ingen ansökan skulle skickas in. I mitt installationstal i maj 2004 nämnde jag vad vi ville uppnå med ett samarbete i sydost: kvalitativa fördelar för våra olika utbildningar genom att dra nytta av en gemensam forskningsöverbyggnad, kvalitativa fördelar genom att specialisera oss på olika områden inom utbildning och forskning och kvalitativa fördelar genom att samverka inom olika områden. Tillsammans kunde vi bli starkare.
Vi har arbetat med strategin från 2003, vi har omformulerat den till nya styrkeområden, vi har omorganiserat oss. Vi har under ett antal år prövat samarbete med BTH och Vxu. Vi har till sist hamnat i Linnéuniversitetet. Hur kom vi dit?
Det var en resa som startade för länge sedan, för min del med indikationen från styrelsen att inleda samarbetet. Resan skedde parallellt med att vi arbetade med vår egen strategi och vår egen utveckling. Det är viljan att utvecklas som har lett till att Högskolan i Kalmar blir en del av Linnéuniversitetet.
Hösten 2004 startade utredningen om vi skulle samarbeta i sydost. Det var Hasse Odenö, tidigare rektor vid Mälardalens högskola som ledde arbetet. Odenö föreslog inte en fusion utan en strategisk allians mellan lärosätena som skulle bygga på en ramavtalskonstruktion. Vissa gemensamma fakulteter skulle kunna bildas, verksamhet inom ett samverkansområde skulle kunna läggas under något av lärosätena och gemensamma institutioner skulle bildas. Högskolans styrelse, liksom BTH:s och Vxu:s styrelser tog ställning till rapporten och beslutade att vi skulle fortsätta samarbetet, nu i ett treårigt projekt. Det kom att kallas Akademi sydost och handlade om hur samarbetet i sydost skulle utformas. Många projekt inom olika områden etablerades: ekonomi, lärarutbildning, teknik och IT, design, men också om vision och om organisationsalternativ.
Inom Högskolan ifrågasatte institutionerna de tre profiler som högskolestyrelsen hade fastställt 2003. Vad innebar de? Skulle de omfatta både utbildning och forskning? Även om det fanns ett par temata med annan inriktning, var ändå situationen sådan att närmare 30% av våra utbildningar fanns utanför profilerna: lärarutbildningen, ingenjörsutbildningen och sjöfartsutbildningarna. Eftersom profilerna inte fick riktigt gensvar i organisationen tyckte styrelsen att strategin skulle omarbetas och anknyta till sydostsamarbetet. Strategin reviderades och innehöll nu fem styrkeområden: Liv, hälsa och miljö, Ekonomi och kultur, Kommunikation, design och lärande samt Sjöfart. Vår ambition var att vara en ledande part i Akademi sydost inom dessa områden.
Runt sommaren 2007 stod det klart att vår ansökan om att få inrätta gemensamma fakultetsnämnder hade kört fast i Regeringskansliet. Samma höst kom nya forskningsmedel i budgetpropositionen: 90% fördelades efter hur mycket resurser lärosätena fått från Vetenskapsrådet och 10% efter hur många studenter vi hade. Senare kom forsknings- och innovationspropositionen som innebar en permanentning av fördelning av forskningsresurser efter kvalitativa kriterier: publiceringar, citeringar samt förmågan att attrahera externa medel. Den mesta delen av resurserna gick till de äldsta och största universiteten.
I september 2007 skriver jag för första gången i Lilla Nyckeln att samarbetet i sydost ”mycket väl kan ske i ett fusionerat lärosäte om det visar sig innebära fördelar för oss. Det viktiga är att vi kan öka kvaliteten, stärka forskningen och bli mer synliga i en globaliserad värld.”
Den 30 november 2007 hade de tre styrelserna för HiK, Vxu och BTH ett gemensamt styrelseseminarium som leddes av Carl-Gustaf Andrén, tidigare universitetskansler. Han strukturerade diskussionen runt begreppen: kvalitet, attraktionskraft och utvecklingspotential. Högskolan i Kalmar och Växjö universitet fattade vid sina styrelsemöten efter seminariet principbeslut om att gå samman. BTH avvaktade, men beslutade efter ett par månader att gå sin egen väg.
Varför kom detta beslut då – i november 2007? Organisationsgruppen hade kommit fram till att det inte gick att ha gemensamma planeringsorgan och att utfärda gemensamma examina. Vi hade också lärt oss, både av egna och andras erfarenheter, att ett samarbete kunde ifrågasättas varje gång en ny ledning kom till, på rektorsnivå, dekannivå eller prefektnivå. Skulle de vackra orden om samarbete verkligen leda till resultat och högre kvalitet och vara uthålligt, fanns enligt Johan Sterte och mig endast ett alternativ: att fusionera till ett lärosäte.
Tankarna om hur Kalmardelen i ett nytt universitet skulle te sig fick nya förtecken när det enbart var vi och Växjö. Växjö har 60% av verksamheten, Kalmar har 40%. Växjö har ett samlat campus med goda tillväxtmöjligheter. Vårt campus är utspritt i staden och har ingen identitet. De komparativa fördelarna för Kalmar kan behöva stärkas, även rent lokalmässigt, om den 40 % andelen ska bestå – eller som min vision är: att öka till 50%. Efter en tid fick vi en gemensam avsiktsförklaring med Kalmar kommun om att utreda Linnéuniversitetets placering i Kalmar. Den som nu har resulterat i ett förslag om en placering dels där vi finns i Ölandshamnen, dels här vid Elevatorskajen. Beslut om fortsatt utredning kommer att ske de närmaste veckorna. Det betyder inte säkert att Elevatorskajen blir en realitet. Men jag hoppas att ni kan expandera vid Ölandshamnen.
När jag tittar tillbaka har ett dominerande tema dessa år varit hur Högskolan i Kalmar kan utvecklas vidare. Utgångspunkten var styrelsebeslutet i december 2003, men också de ambitioner ni alla har haft. Ibland har det kommit extra medel – till forskning och utbildning, men ibland har det varit färre studenter, vilket inneburit mindre pengar. Ni har mestadels fått goda resultat i kvalitetsbedömningar. Ni har förstärkt er med goda externa medel. Ni har utmärkt er i Vetenskapsrådets rapport över publiceringar med mycket gott resultat.
Jag vill till sist att ni alla ska ha ett minne av Högskolan i Kalmar. Vår symbol, nyckeln, har tagits fram i en ny valör – brons. Den har ni alla fått när ni kom in i salen. Den är ett erkännande av de enorma insatser ni gjort och det mod ni har! Jag skulle vilja fästa den på var och en, men det går inte rent logistiskt. Så ni får be er bänkgranne om hjälp.
Jag önskar er alla stort LYCKA TILL i ert nya universitet, Linnéuniversitetet.







